Jag hade möjligheten att prata med Martin Persson från distrikten Västerbotten och Nordbotten angående deras arbete med försvunna personer. Vi hade en trevlig konversation när han besökte våra faciliteter här i Parkano. Den här artikeln är skriven från en neutral synvinkel för att identifiera likheter och skillnader mellan Missing People och Frivilliga räddningstjänsten (Vapepa).
Missing People då, Missing People idag
Missing People Sweden grundades i Göteborg 2012 efter att flera personer hade samlats för att hjälpa till i sökandet efter två försvunna personer. Det var under hösten 2010 och vintern 2011 som två snarlika försvinnanden skedde i Göteborg där det blev tydligt att samhället inte hade tillräckligt med resurser för att söka efter försvunna personer. Som en reaktion på det startades först den ideella föreningen Sökarna Västra Götaland; en förening med lokal förankring vars syfte var att samla och organisera en stor mängd människor vid eftersök av försvunna personer. Men ganska snart visade det sig att det fanns behov av sökinsatser i andra delar av landet och i samband med det bildades Missing People.
– https://www.missingpeople.se/om-oss/
Missing People grundades för 11 år sedan och firade sitt 10-årsjubileum 2023. Organisatoriskt är Sverige uppdelat i distrikt, var och en med sitt eget operativa område. Finansieringen för Missing People kommer från privata företag, såsom försäkringsbolag, och månatliga donatorer. Å andra sidan får Vapepa huvudsakligen sin finansiering från statlig fördelning genom STEA samt några privata donatorer eller organisationer som Finlands Röda Kors. Båda organisationerna kan bli granskade av statliga tjänstemän för att säkerställa korrekt användning av medel.
Missing People mottar inget statlig bidrag utan det är tack vare gåvor från privatpersoner och företag som gör att en organisation som Missing People kan existera. Missing People erhåller 90-konto, vilket innebär att de granskas av Svensk Insamlingskontroll.
– https://www.missingpeople.se/om-oss/
Modus Operandi, operationer och försvunna personer
I försvunna personärenden samarbetar Missing People nära med svensk polis. Polisen kan kontakta den dygnet runt öppna nationella anslutningslinjen, där de får lokal hjälp i ärenden. Missing People har också befogenhet att starta egna operationer, men alla aktiviteter kräver godkännande från polisen. Detta skiljer sig från Vapepa, som enbart assisterar den finska polisen i deras operationer och involveras endast vid behov.
Missing People-volontärerna skiljer sig också avsevärt när det gäller utbildningsregimer. I Finland måste individer genomföra 4+8 timmars kurser för att vara berättigade att ansluta sig till larm-systemet och få SMS-notifikationer för operationer. I Sverige kan volontärer enkelt registrera sina telefonnummer via webbplatsen för att ansluta sig till larm-systemet. Medan Missing People erbjuder utbildning för grupp- och operativa ledare får ”vanliga” sökande, som är en del av gruppen, utbildning och erfarenhet endast under operationer. I Finland skulle dessa volontärer klassificeras som spontana volontärer och kräva tillstånd från polisen innan de inkluderas i operationer.
Missing People genomför även uppföljningar av försvunna personärenden genom sociala medier och webbnotifikationer. De upprätthåller ett register över försvunna personer och tar bort dem vid ärendets avslutande. I Finland deltar volontärer inte i denna uppföljning, och öppna ärenden synliggörs inte på grund av skillnader i nationell lagstiftning och processer när det gäller försvunna personer inom polissystemet. Missing People i Sverige kan även ha aktiva sökoperationer utan polisnärvaro, medan polisen alltid har det huvudsakliga ansvaret och leder operationer i Finland.
Den grundläggande sökregimen bygger på liknande idéer som Missing Persons Search Operation (MSO) i Finland. Profilen på den försvunna personen påverkar sökområdet och typen av sökoperation ute i fältet, inklusive rutt-, patrull- och andra söktyper. Dessutom låter hanteringen av sökoperationer, på en grundläggande nivå, liknande den i Finland. Det finns åtminstone tre personer på kommandoposten för att noggrant organisera och dokumentera sökoperationen med en professionell touch. Vissa operationer kan bli mycket stora, särskilt när det gäller barn, med över tusen sökande involverade på grund av skillnader i utbildningsregimer och kraven för att ansluta sig till organisationen.
Hur man identifierar operatörer
I båda länderna måste sökorganisationens logotyp vara synlig under operationen. När det gäller utbildad personal kräver även Missing People att ID-kortet ska vara synligt, vilket är något vi skulle kunna notera här i Finland.
Försäkringar i båda länderna täcker operationer när individer är registrerade för operationen. I Sverige tillhandahålls detta av ett försäkringsbolag som ekonomiskt stöder Missing Peoples funktioner, och i Finland täcks det av regeringen eftersom operationerna ligger under polisens tillsyn.
I Finland, inom Frivilliga räddningstjänsten (Vapepa), finns det flera föreningar, och som ett resultat är många organisationslogotyper synliga under operationer. I Sverige är det inte fallet, och synligheten av logotyper är mer strömlinjeformad. Dock kan sponsorlogotyper vara synliga i Sverige på grund av finansiering från privat sektor.
Martin Persson, Insatsledare / Verksamhetsledare RA Västerbotten & Norrbotten.
Lyckligtvis var Martin Persson på en affärsresa i Finland en vecka efter att jag kontaktade honom angående den här artikeln, och vi kunde träffas på våra faciliteter här i Parkano.
Martin delade med sig av sin personliga resa in i volontärarbete och den livräddande livsstilen som det innebär. Han anslöt sig till Missing People för cirka 4,5 år sedan på grund av att hans eget barn hade försvunnit vid flera tillfällen tidigare. Ett minnesvärt tillfälle inträffade när hans son försvann på en stuga, och efter en sökning hittade de hans röda mössa i älven. Lyckligtvis hade historien ett glatt slut, men den nära anropet motiverade Martin att tro att hans bidrag kunde göra en skillnad i världen.
Med tanke på sitt arbete är Martin välansluten och har huvudansvaret för PR gentemot donatorer i sitt område. Genom hans insatser har organisationen skaffat en betydande mängd teknisk utrustning. Under sitt besök nämnde han inköpet av en bil med en högkvalitativ termisk kamera och en drönare värd flera gånger mer än våra drönare kostar. Martin spelar också en avgörande roll i landstäckande inköp av utrustning till rimliga priser.
Martin tog upp några fenomen som är bekanta för oss här i Finland. Han ser på frivilligt sök- och räddningsarbete som ett livsstilsval, inte bara en hobby. Det är något du lever och andas, en åsikt jag personligen stöder. En annan punkt han betonade, som resonanserar med volontärer i Finland, är engagemang. Enligt Martin bör åtagandet att förbättra sig själv och bibehålla färdigheter inom SAR-operationer vara ett årligt och personligt ansvar för varje volontär. Han noterade dock att detta engagemang saknas hos cirka 70% av volontärerna.
Uppmaning till handling
Vi var båda starkt överens om denna punkt: det finns ett behov av fler volontärer och samarbete på nationell nivå för att dela erfarenheter och bästa praxis.
Att volontärarbeta inom denna typ av insatser är utan tvekan en god gärning, oavsett hur man uppfattar saken. Volontärer utgör livsnerven i försvunna personers ärenden på grund av de mänskliga resurser och operatörer som krävs på fältet. Om du även har den minsta benägenheten att detta kan vara din hobby, var inte en främling – anslut dig! Du kan hitta mer information om Swedish Missing People på deras webbplats på https://www.missingpeople.se/, och för finskt volontärarbete, besök https://vapepa.fi/sv/
Denna artikel är översatt av ChatGPT och korrigerad av Marianne Kortesoja, Älvsbyn